Det var en magisk stund, där vid vardagsrumsfönstret, mörka moln flöt in över himmlen och det var lungt, lampornas sken var oranget och luften kändes tjock. Jag satt där vid vardagsrumsfönstret och pratade med Olivia och hon satt snällt kvar och lyssnade på de ljud som kom ur min mun - jag tror att hon visste att jag behövde den pratstunden, hon la tom sin tass på min utsträkta hand och mitt hjärta blev alldeles varmt.
Vi väntade ivrigt på åskan, men den tycktes inte komma, himlen var så där misstänktsamt mörk och vinden tog plötsligt i och regnet kom utan förvarning, äntligen tänker jag - men inget hände. Jag satt där för jag hade gett upp funderingarna på vad jag skulle äta till middag, tänkte att det spelar ingen roll, spelar ingen roll om jag inte äter. Men efter en fundering vid fönstret så beslöt jag mig för havregröt.
Jag har börjat tappa mycket hår, en hel hand åt gången, var gång jag tar min hand över det, men det var väntat, fast ändå inte. Trodde att det var något som jag skulle slippa - men nu händer det, och det får vara ok, fast jag tycker det är lite äckligt att vakna på morgonen med en kudde och lakan fulla av bruna långa hårstrån. Undrar hur länge det kommer att hålla på?
I morse stod vågen på 86 kg, den var nere och blinkade till på 85,9 kg, men hann upp igen innan den bestämde sig. Nu märker jag det på lös hud - varit för slapp med träningen av ben, arm och magmuskler.
Men mat är jobbigt nu för tiden!
Det underlättar att lyssna på favoriter på Sommar på P1, mitt favorit program, allt blir bättre med Sommar med p1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar