Lärdom

Diskussioner, jag gillar att diskutera men ibland händer något med de inblandade,kanske mer inom mig, men ibland hamnar jag helt fel för att jag uttrycker mig lite oklart, inte får ut det jag menar egentligen och jag går ifrån diskussionen och kliar mig i huvudet - vad hände egentligen?

Något har förändrats, känslan jag har till de som var med i diskussionen har skiftat, något har hänt och jag förstår inte när det hände eller hur jag korrigerar det, om jag skall korrigera det?

Det jag har svårt att lära mig är att "släppa" saker, låta det vara, inte analysera sönder, dramatisera eller skapa ett större problem för mig själv.

Jag hamnar här ofta, detta är en av de saker jag önskar arbeta med, detta beteende försätter mig i situationer som jag finner svåra att ta mig ur, ofta slutar det i en förlorad vänskap, en förlorad relation, mycket på grund av en djup känsla av skuld, då flyr jag hellre än reder ut situationen.

I dag får jag min första lektion från och av mig själv. Jag tänker inte göra NÅGONTING åt den här känslan av att något har skiftat i min relation till dessa individer. Jag låter det vara. Har dock hunnit gå och "känna av" hur det stod till. Det jag läste av kändes avvisande och det satte alla mina gamla trauman på helspänn. Så nu börjar jag - jag släpper nu taget - hör du det kära "högre makt?!"

Det FUNGERADE, salig äro jag! Vad skönt att landa rätt, vad duktig jag var, så stolt jag är över min förmåga att släppa taget, inte peta mer i såret utan låta dem vara. Gud vad duktig jag är!!