Har börjat en liten light släktforskning på min pappas sida, på något underligt sätt känner jag en dragning till just denna sida av min familj, jag har varit farmors tös, älskade verkligen min farmor, farfar hann jag inte riktigt lära känna men jag känner att han är en intressant person som tycks ha haft ett intressant liv - en tuff man. De är en del av min historia, en byggsten av den jag är - så ser jag det.

För stunden är det farmors mor Ellen Armida Vedin som fascinerar mig, hon föddes 1888 och kom från Ragunda, Jämtland, där bilden är tagen, och jag tycker att det är något magiskt över det, speciellt eftersom buddistisk tro resonerar väl inom mig, och i Ragunda finns ett Thailändsk paviljong/Buddistiskt kloster. Nu har jag kontaktat Ragundas hembygdsförening för att se om de vet något om min farmors mor och hennes familj.

Har en liten dröm att åka på en tur i min familjs fotspår, det tycks som om vi är helylle Norlänningar. Det är jag stolt över - faktiskt!

För mig har ursprung varit viktigt, det knyter an till min önskan att vara någon annan, vara någon annan som är värdefull. En värdig person som har rätt till livet. Jag ljög, försökte förändra mig för att passa in och som sagt tidigare - tappade bort MIG på vägen. Min älskade Marie försvann, jag förminskade bort henne - för om pappa inte vill ha mig, om ingen har något intresse för mig - har jag någon plats i detta liv då?

Det känns som om för var kilo som faller av mig följer ett känslolager med, jag upptäcker helt plötsligt att andra saker spelar en roll i mitt liv. Att jag har en önskan efter andra saker, andra upplevelser. Det som skrämmer mig är att jag även har en önskan om att träffa en partner, det känns fjärran men önskan finns inne i mitt brinnande hjärta. Rädslan får jag ta hand om när och om det händer - för plötsligt händer det - jag lever på hoppet!

Operationen har fått oanade konsekvenser, och satt i gång saker inom mig som jag inte riktigt vet vart hän de bär, jag har överraskat mig själv många gånger. Jag har även märkt att mina medmänniskor bemöter mig annorlunda nu, och jag är inte längre sista valet att sitta bredvid på spårvagnen utan att jag tom kan bli vald ganska tidigt! - Stor grej för mig!

Kanske låter detta befängt, men innan operationen vad det sällan någon som satte sig bredvid mig - även när spårvagnen var fullpackad kunde sätet bredvid mig förbli ledigt. Jag drog slutsatsen att det hade med min storlek att göra, kanske var de rädda att sätet skulle rasa ner om de satte sig bredvid mig - av min tyngd!

För mig förnyas min "frälsning" av denna operation när jag provar kläder som legat undan stoppade i tre till fyra år, som den tröjan jag köpte på Indiska för tre år sedan, vit i botten, röda ränder och båturrigning - min favorit - och den passar, har den på mig nu, jag började nästan gråta.

Men åter till farmors mor Ellen, skall sätta mig med farmors fotoalbum och se om jag kan hitta ett foto på henne, jag vill gärna lära känna Ellen och hennes (och min) familj. Har en hemlig dröm att det skall finnas en gammal familjegård någonstans väntandes på mig, där jag kan försörja mig på min kreaktivitet, bo i ett hus i naturen men nära nog till medmänniskor, och givetvis med bra internet och mobil täckning! Ingen elallergiker här!

Ack ja - älskade drömmar!