Terapi pratstund

Jag satt där insjunken i den röda fåtöljen och försökte förklara min ändrade syn på mat. Att det finns tillfällen då jag inte ens vill äta, tycker inte om hur det får mig att kännas - så jag avstår.

Men jag ser även dumheten i detta beteende eftersom jag redan får i mig lite näring, och behöver allt som jag skall ha. Men timmarna går och jag missar ett mellanmål, några timmar extra och jag har missat lunch. Så mot eftermiddags fikan är jag ganska vek i knänen.

Så det blir att sätta klockan igen för att påminna mig om att ta en paus, äta en frukt, äta min lunch och veta att maten INTE är min fiende.

Jag känner mig dock lite nere, lite vilsen, mat, mat, mat det behöver vara ett fockus på det - när det gäller att välja bra alternativ och göra bra val. Samtidigt är jag trött på att hela tiden snurra runt detta, att det kräver mer planering, att det kräver en annan typ av handling, men så svårt är det inte - det är bara lite tungt just nu, det vandrar säkert vidare med tid.

Undra om jag får ära Special K med mjölk - vad jag längtar efter just nu.

Melon, grapefrukt, melon,mmmmmmm vad gott.

Jag känner igen denna besökaren "Mr doom-and-gloom" heter han, han hälsade på under flytande mat perioden, mos perioden och klart han kommer när jag får äta vanlig mat, men han har som sagt vandrat vidare var gång. Då har det alltid lättnat. Jag gör så gott jag kan.

Men jag är rädd att jag äter för mycket - det sitter fortfarande kvar.

Rädd för att äta för mycket så jag lämnar kvar mat på tallriken.

Rädd för att jag inte skall gå ner och det ironiska är - att jag ser mig fortfarande som 107 kg.

Nu är det dags för kvällsmål!