Onsdag

Hamnat i en vecka som är arbetsam, försöker ta det som det kommer för jag vet att det är bäst att låta det passera - men just nu, just nu när jag sitter med baken i dyn så känns det inte så muntert. Sitter och plaskar med fötterna i leran och undrar hur jag skall ta mig upp, om det är dags, om det är rätt tid att ge sig på ett försök. Men jag sitter kvar, det känns inte rätt i kroppen.

Det behövs ytterst lite för att störa mig, ett gnäggigt skratt i korridoren, en flyktig kommentar inte illa menat, påfrestningar av det minsta slag är näst på outhärdliga. men jag har varit här förr, många gånger och jag kommer alltid upp i solen igen, dessa stunder är en del av mig.

Blä - så känns det, så arbetsamt, jag fokuserar på det som är negativt, men denna gång har jag någon irriterande liten glad röst som hejar på där bakom örat "du kommer igenom detta, det kommer att bli bra, Hang in There, titta vilka vackra syrener, titta på kaprifolen, andas ut, kom igen!" "Äh, håll käften!!" morrar jag!

Vägde mig i morse i en handling av att ge lite glädje, vikten var 94 kg precis och jag blev sur för att jag inte vägde 93 kg, sedan bytte jag kläder tills jag satte på mig min favorit tröja från Indiska och visst den har lite mer rum i sig, men då var den skrynklig i stället och jag tjurade för det - helt omöjligt att ha med mig att göra, bevisligen, och vid dessa stunder är det bra att jag bor ensam.

Sitter och irriterar mig över obesvarade sms, samtal där den jag pratar med helt prlötsligt bara försvinner, krav som jag inte känner att jag kan leva upp till, mest krav i mitt huvud - egna skapade krav. Att ALLTID ha ont om pengar, att alltid göra samma misstag vaje gång som jag fått lön.

Men det kommer att gå över - det skall jag hänga kvar vid, vi syns på solsidan!