Jag blir alltid frustrerad när jag inte förstår, när sammanhanget saknar logik - enligt mig - och när man säger så här: ”gör så här, men inte när det är så här eller så där eller eventuellt så här och sedan kanske du måste göra så där.” Orden bara snurrar runt i skallen och jag stänger av, jag slutar att lyssna och hoppas på att jag kommer att lära mig det jag skall i alla fall.
I dag frågade jag om och om igen och jag tror det blev lite irritation. Saker som ”du och jag tar det sen” då ploppade det i huvudet, varför bryr jag mig? Jo, det kommer från att jag vill förstå, vill göra bra i från mig - men tror jag skall strunta i att ifråga sätta hela tiden och bli frustrerad av att inte bli förstådd. Jag släpper och vandrar vidare och fokuserar på min mage.
Min mage som varit lite tjurig, ja, det är ju egentligen jag som är tjurig, men jag ger inte upp - jag skall hitta maten som smakar, maten som är ok. Ringde Sophiahemmet och sjuksköterskan sa att jag kanske har saltbrist - det ringade sant i mina öron, jag vet att jag inte ätit så mycket salt. Så nu har jag tagit tag i saltet - och det känns lite, lite bättre.
Nu har jag halsbränna och urinvägsinfektion - men, men, även det går över.
Även fast jag har leda med maten, att jag mår illa, halsbränna, urinvägsinfektion och tappar lusten i bland så ångrar jag inget, detta är fortfarande det bästa jag gjort och jag skall erkänna att visst vill jag få lite klappar på axeln, bra jobbat, jag får börja ge mig själv mer sådana.
Har ”tappat” orken lite också - men det har med slarvet med maten - nu har jag melon och grapefrukt, t o m apelsin som jag inte kan skala men skära snabb och bort med skalet tycks gå bra.
Undra om det påverkar minnet eller om det är åldern men:
I lördags tog en av mina mediciner slut, en som jag skall ta två gånger om dagen, men jag tänkte att jag kan kanske klarar mig till måndag. Så jag ställde klockan för att påminna mig om att jag skall till apoteket efter jobbet.
Kommer dit, väntar på min tur, lämnar in passet och ber att få ut allt jag kan, frikortet går ut i augusti, lika bra att ha ett lager tänkte jag, när hon var färdig berättade hon att jag INTE kunde ta ut Lyrican utan måste vänta fem veckor innan jag kan ta ut nästa gång. HJÄÄÄÄLP - det är just den jag behövde - hur skall jag göra då? Ring läkaren. Det var en hel förpackning som saknades, sist jag hämtade jag den 26 april. Jag kunde inte minnas det alls.
Jag hade tittat igenom lådan där jag har mina mediciner, ett par gånger, inte hittat någon medicin - det var lite konstigt att inte minnas alls.
När jag kom hem tittade jag i lådan igen, bestämd att den skulle vara där - och vad hittar jag?! Jo, en hel oöppnad låda nog för fyra veckor, hm...... Jag bestämde mig för att fnissa lite, för det viktigaste var att jag hittat medicinen, inte den 5 min utläggningen för kvinnan på apoteket om ”hur skall jag klara mig nu?”
Nu är måndag avklarad - i morgon tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar