I går satt jag och njöt med mina Converse, jag tyckte de var så vackra där på mina fötter, vinröda och lagom inarbetade. Jag njöt över att jag faktiskt ägde ett par, nu när jag inga skulle ha råd att köpa. Jag satt med fötterna sträckta framför mig och vickade med dem upp och ner, upp och ner för att njuta av dem bättre. Gav mig själv komplimanger för den lyckade kombinationen av Converse och mina mörka jeans. Kände att jag är glad att jag har kläder sparade som är av bra kvalitet, för det hjälper mig i dag, kläder av bättre material, tåligare och neutrala - det ger mig en välklädd känsla i dag, med kläder som jag köpt för nio år sedan.
I går använde jag även en dyr ansiktskräm, ett prov som jag fått från mamma, den luktar underbart, räckte även till i dag, min kind är len som en persika, och jag känner den svaga goda doften av krämen då och då. Det känns underbart och jag känner att jag tar hand om mig själv på ett possitivt sätt.
Ja, jag älskar lyx, vardags lyx, och jag kan ärligt erkänna att jag önskar jag hade råd att köpa kläder från Svea, Coolaanna och Polarn och Pyret för att nämna några. Kanske inte enbart för märket, utan snarare för att jag uppskattar deras kvalité och att de är gjorda av skönt material, natur material oftast.
Jag är en bomulls expert, för jag är ute efter en speciell bomull, extra petig är jag med T-shirts, linnen och lakan. Jag har just nu ett dubbelsängs lakan i bomull, som nu efter en tid, är sammetslent, underbart, men det har börjat gå hål här och där, jag lagar, men det spricker bara någon annanstans - så snart måste jag köpa ett lakan.
Njuter av det jag har på ett helt annat sätt i dag, för när de "lyx varor" jag nu har börjar ta slut kan jag inte ersätta dem, produkter från The Body Shop som jag älskar, parfym etc. Så jag klämmer och klämmer för att få ut varenda droppe som finns i förpackningen.
Lyx för mig i dag är det vardagliga, betala mina räkningar, pengar till mat under hela månaden, möjligheten att gå på bio eller fika. Tandläkar besök, läkarbesök, mediciner.
Det finns massor av saker som jag anser är vardags lyx, som saker jag verkligen uppskattar idag som jag tog förgivet för ett par år sedan.
Men förändring är svårt, väldigt svårt tycker jag. Jag känner en viss orolighet inför att lyckas förändra, för vem är jag då? Att misslyckas och förstöra, vara självdestruktiv, det är ju en norm för mig, på det vis jag identifierar mig, jag är totalt värdelös - det är den jag är. Vem är jag om den delen inte är min grundinställning?!
I dag, den 12 april (Grattis älskade lilla syster) har jag slut på pengar, inte ett öre. Jag har slut på bröd, smör, pålägg, yoghurt, mjölk. Vad gör jag? Det är MITT FEL, mitt. Nu har jag sålt en tavla och jag har sagt till att kvinnan som köpt tavlan kan hämta den, det skulle innebära 300 kr, men ATT kvinnan sagt att hon vill köpa den tar jag inte som en garanti, man kan säga det, men det böver inte betyda att hon genomför köpet. Känner mig alltid osäker för det är svårt att tro att det finns människor som tycker om det jag gör. Blir alltid lika glad när det finns köpare där ute!
Jag har inga smycken jag kan panta, inget jag kan sälja och jag har försatt mig här IGEN, för hur många månader är det nu, över 12 mån och hur lång tid skall det ta för att lära mig att göra val som är för mitt välmående? För det är 12 x besvikelse och avsky för mig själv, var gång om och om igen.
Så de tillfällen jag finner mig själv njuta av lyx från mitt förslutna tar jag tillfälle och stannar i stunden, asky, själv - hat och besvikelse för komma en annan dag, som det alltid gör. Tills dess njuter jag av mina Converse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar