Ordningen återställd

Ord som jag har runt mig, en del skäms jag över, en del önskar jag ta bort medans andra är helt okej.

Besvikelse, bitterhet, missunnsamhet, avund, svartsjuka, nyfikhet, magi, förundrand, kärlek, ömket, empati, hudlöshet, jämförelse, undran, uppgivenhet, deppression, mani, glädje, ysterhet, trötthet, matthet, orkeslös, vetande, tänkande, diskuterande, retorik, ordälskande, målande, fantasi, givande, krävande och ifrågasättande.

Det finns många fler ord som kan användas för att förklara vem jag är, alla kommer inte till mig på en gång, för visst spelar det in, vart jag befinner mig sinnesmässigt den dag som jag skall ta fram mina ord.

Klart är att jag älskar ord, de är som olika färger, som ligger där på paletten redo för att användas för att skapa, måla, berätta och framställa. Jag har för vana att skriva ner ord som jag inte har hört förut, ord jag faller för, som jag önskar spara för att använda vid senare tillfälle. Jag skriver ner dem i min almanacka.

Jag älskar ord på svenska och engelska, jag använder dem till olika saker och kan komma på mig själv sitta och upprepa ett nytt ord som jag tycker om, om och om igen. Tur för mig så är jag i mitt hems lugna vrå (hoppas jag), har en oro att bli som damen vid spårvagnshållplatsen idag, som pratade för sig själv, upprepade samma mening om och om igen, medans hon vankade upp och ner på gångvägen. Ja, jag kollade lite extra måste jag medge, men hon hade inga hörlurar eller mobil vid örat!

Att bli en underlig ensam tant är min mardröm. Har tänkt på det under de senaste veckorna, med de begravningar jag varit på, jag har inga barn som tar hand om min bortgång, ingen som tar hand om mitt efterlevande, nu är det inte mina saker mest, utan det är min aska. Fast det är klart, vad spelar det för roll då? Jag är död och borta!

Ja, nu är jag 40 år och jag har förhoppningsvis ett antal år kvar att leva och framför allt skapa en annan framtid än den jag själv siat. Inga egna barn, men kanske får jag äran av bonusbarn.

Jag har tänkt mycket på döden de sista sex månaderna, för genom att jag tänkt på döden har jag tänkt på livet. Hur önskar jag mitt liv? Har jag några mål? Några framtidsvisioner? Vad vill jag egentligen?

Har inte svar på dessa frågor, men nu har jag dem spinnandes inne i mitt huvud, så kanske kommer jag fram till några svar, sätter några mål, skapar framtids visioner.

För tillfället arbetar jag med vissa av mina ord, för de är en del av mig, de finns där, men jag väljer om jag skall "aktivera" dem, som bitterhet, jag tycker inte om bitterhet. Bitterhet tär inombords, det känner jag, det gjorde jag i går eftermiddag när bitterheten landade i magen. Sedan under kvällen, landade jag tillbaka i bitterheten om och om igen. Att vara bitter är att göra sig själv till offer. Jag vill inte vara ett offer.

Tiden går snabbt förbi, och jag vill skapa mig det där livet jag pratat om i så många år. Det kommer att bli bra!