Jag hoppade av spårvagnen vid Ostindiegatan för att ta mig en titt på lägenheten, på ut sidan, som jag fått erbjudande om. Det gick inte att få tag på tjejen som har lägenheten, så jag tackade ja även fast jag inte sett lägenheten. Lägenheten är i det röda huset som jag tycker så mycket om, som har vagnhallen Majorna som utsikt på ena sidan.
Det var varmt i vårsolen och fåglarna sjöng och det var så där förunderligt tyst som det kan vara här i bland. Magiskt och underbart för själen. Jag gick in på gården och där var det mysigt, en liten berså, stolar och blommor i fina krukor. Tittade upp mot de fönster som jag tror är lägenhetens och kände att det kändes bra i kroppen. Nu har jag gjort det jag kan, nu vilar resten på ödets lott.
Promenerade hem, letade efter tussilago på vägen men hittade ingen, det fanns påskliljor, tulpaner, snödroppar och alla andra möjliga blommor, men jag fann inga tussilago. Ryktet går att det redan är fullt med vitsippor i Slottsskogen så dit måste jag gå och njuta av våren och de vackra sipporna.
Har lätt att bli arg, som det är nu, bitterhet har också runnit in genom mitt hjärta, och det försöker jag släppa taget om, men var gång jag tänker på det som ledde upp till denna specifika händelse så blir jag arg och bitter och besviken, bitterhet kanske är en slags besvikelse?! Jag, enligt ordlistan så är bitterhet en del av besvikelse, då har jag lärt mig något nytt i dag.
Jag vill planera för någon typ av förändring, sätta små mål att arbeta mig fram till, positiva förändringar inom och för mig själv. För jag vill inte sitta där jag sitter i dag och bara klaga och klaga och klaga. Utan göra något, klart att klaga är tillåtet men jag vill bli mer aktiv med mitt egna liv.
Så det var bra att jag hoppade av spårvagnen tidigare och tog mig en liten promenad, för jag hann landa i mitt Kungsladugård igen, bitterheten fanns kvar, men endast på ytterkanten av mitt hjärta, arbetar med att få det ur systemet innan det är dags för en ny arbetsdag i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar