Jag kan inte påstå att jag är en tålmodig person, speciellt inte när jag har bestämt mig för något, då vill jag bara tuta och köra, inte vänta och vänta, värst är det när jag måste vänta på någon annans svar innan jag vet hur det blir - plåga, speciellt när deras svar dröjer.
Nu väntar jag på svar på en fråga om inflyttnings datum från tjejen som har min nya lägenhet. Jag vet av tidigare erfarenhet att svar kan dröja.
När jag väl biter mig fast sitter jag där, som en envis pitbull.
Har gett mig något att fokusera på, svaret som dröjer, snart kan jag säkert börja irritera mig på det också, arg och vred - jag kan nog få in hela mitt känsloregister innan jag fått svar. Förhoppningar, desperation, hopp och besvikelse och hopp igen, upp och ner, upp och ner! Berg - och dalbanan Marie.
Men nu är jag medveten, så jag spänner fast mig och släpper taget, det blir som det blir.
I morgon har jag satt mig en utmaning, jag skall ringa eller gå förbi min morbror för att höra om han har möjlighet att hjälpa mig transportera ner mina kartonger och klädstång till plaskis på söndag. Jag som har det så svårt att be om hjälp, känner mig så dum - för vem är jag? Är jag värd att hjälpa?.
Utmaningar är till för att antas - jag antar denna utmaning, för jag klarade av dagens utmaningar - det var tre stycken, så jag var duktig! Jag är duktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar