Förändring

Det är aldrig försent att förändra en relation till det bättre.

Men i bland tar det mycket arbete och kraft, en kraft som saknas vissa dagar. Jag har mina utmaningar med jobb relationerna, kanske för att de relationerna är jag omringad av mest var dag. Sätter mig själv i ett underläge på jobbet som gör mig arg, och den jag är arg på är mig själv, men hur jag skall ta mig ifrån det beteendet som har mig beredd att gå i strid var dag vet jag inte, och vad händer med mig om jag inte alltid är beredd att gå i strid på jobbet?

Värt att utforska.

En gång i halvåret gör jag och min terapeut en vårdplan, och den har innehållit samma mål sedan början, vissa ageranden och reaktioner har jag blivit bättre på att hantera, medan andra utmaningar kvarstår.

Men jag inser att detta beteende att duga i andras ögon ALDRIG kommer att leda till tillfredsställelse. Jag kommer aldrig att uppnå det, det viktigaste är att duga i mina ögon. Det tänkte jag på när jag klippte sönder ett påbörjat projekt, en kudde, broderad, i form av en uggla. Jag hade räknat fel så det blev fel form, försökte korrigera det men blev inte nöjd - så jag klippte sönder det och skall börja om i morgon - för jag vet att jag kan göra bättre ifrån mig.

I den kunskapen vilar jag, jag kan bättre och vill sträva efter att prestera det - för min skull, ingen annans.

Vilar lite tryggare i att det är ok att jag känner mig under stimulerad på jobbet och att det är en öppning på sätt och vis, en öppning att fokusera på mitt skapande och de möjligheter som kan utvecklas där. Det är en förmån att ha ett sådant jobb. Och efter att jag sett en dokumentär om oljearbetare i Ryssland kände jag en ödmjukhet inför hur lyxigt jag har det jämfört med andra.

Sedan är det så att det är ok att tycka att sin situation är trist och önska mer utmaningar, för jag kan endast utgå från mig själv och den ”verklighet” jag befinner mig i.

Som i dag, i dag önskade jag att jag haft en peng över så jag kunde köpt ett fång tulpaner till mitt vackra hem, men jag kan i alla fall äta mig mätt, vilket inte alla kan, och tulpaner är en liten lyx, en liten lyx jag kan ge mig vid nästa löning, något att se fram mot.

Jag arbetar med mig själv i relationerna på jobbet, men i dag var jag trött på det, hade ingen kraft kvar till det och ville bara knäppa upp byxorna och låta magen pösa över. I bland undrar jag om det är värt det, men det är värt ett försök för min skull, för min utvecklings skull - så är det i alla fall.

Jag är värd att investeras i!