Irritation

I dag har jag varit irriterad för första gången på nästan en månad, så ”ovanlig” var känslan att jag slog bakut på en gång, gillade det inte. Skall börja fasa ut en av mina anti - depressiva mediciner och kanske var det rädsla som gjorde att jag nu fick för mig att allt håller på att falla tillbaka till hur det var för över en månad sedan. Så jag kastade ordningen åt vinden när jag kom hem och tog den tablett som jag tog bort för ett par dagar sedan.

Ja, jag var trött, hade gått och lagt mig sent och kanske inte fått hela min skönhetssömn.

På lunchen gick jag och dagdrömde bland hyllorna hos Indiska, vackra tyger, kuddar, porslin, ljuslyktor, tunikor och andra vackra kläder, jag gick där och lät fingrarna vandra, de har rea nu och arbetskamrater har kommit tillbaka och visat sina kap. Ville ta mig en titt, men gick nöjt där i från, med mina intryck.

Det finns mycket vackert där ute, men till min förtjusning vill jag inte ”fylla på” här hemma, jo, jag önskar pelargoner till mina fönster, men inte fylla på med dekorativa saker, ville inte ha mer saker som jag inte vet vart jag skall ha det.

Tänkte att genom ”shopping” kanske min irritation skulle försvinna, men, jag är stolt att säga att jag faktiskt inte ens försökte. Inte för jag hade pengarna till det, men ironiskt nog hade jag inte tålamodet för det heller, tyckte det var irriterande med alla människor runt mig.

Så när jag kom hem vilade jag, löste lite korsord och plockade lite, nu lyssnar jag på fåglarna och varvar ner, för att få ordentlig sömn tills i morgon.

Böcker bliss

”Många människor försummar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora.”

Pearl.S.Buck

Att läsa är ett sant nöje, att välja en ny bok en hel vetenskap i bland, speciellt när man vet vad man vill ha, men det inte finns. I dag gick jag i två olika bokaffärer på jakt efter DEN boken, eller i alla fall en från listan som jag hade i min hand.

Nu har jag inte en budget för nya böcker, så en kompromiss måste nås, och att kompromissa med sig själv kan i bland vara lite knepigt. För de nya böckerna i bokaffärernas hyllor står så lockande med sina ryggar vända mot mig. De frestar när jag låter fingret lätt strykas med längst min vandring bland utbudet.

Så många ord som finns där, så många timmars verk och funderingar, det är svårt att förstå när man står mitt bland allt underbara, arbetet som krävs för var bok, fantastiskt. Skulle jag önska skriva en bok - det kan du ge dig på, men det är svårt.

Jag har dock något nytt att läsa, en bok som förmodligen kommer att vara som fast klistrad i min hand tills den är färdig läst, lyckan är dock att boken har 764 sidor, bliss är vad det är. På engelska, det vackra, blommiga språket, som föder min fantasi.

Det kan behövas, för när jag var i köket och skulle hänga upp en tavla tänkte jag att jag skulle försöka och torka bort några av fläckarna innan jag satte upp tavlan. De gick bort när jag sprutade på lite grönsåpa och torkade med en disktrasa - väggens färg ändrades, när jag vred ur trasan var vattnet svart - äckligt, äckligt. Nu kommer de och städar nästa vecka och det är en lättnad - att de får ta det äcklet.

Annars går uppackandes i sitt sakta mak, organiserat om i ”skapar skåpet”, skall ta mig an bokhyllan senare, och upp med onödigt lullull på vinden. Mitt mål är att det skall vara tomt på kartonger i lägenheten i helgen - så är det.

Kan det inte bli kväller snart så jag får läsa, snart är det dags.

Måndag

Hade som plan att börja arbeta mig igenom de saker jag har i vardagsrummet, men det är så mycket smått, så mycket som jag inte riktigt vet vad jag skall ha till, de har ingen direkt funktion.

Så jag beslöt att jag skulle sätta mig i soffan och fundera lite, på vad jag skulle göra med det, om jag kanske skulle packa ner en del och bära upp det på vinden.

Men, jag blev fast där i soffan, hängde upp ett par tavlor i köket, åt lite middag, funderade lite till, flyttade lite saker med min tå, och fundera lite till och kom fram till att jag fortsätter i morgon.

Vill komma i ordning och det hjälper inte att bara säga det utan det är upp till mig, ingen annan som kan göra det åt mig utan det är bara att bita i hop, upp med saker på vinden, bara göra det, inte tänka så mycket på det.

Det var så jag fick upp de 12 kartongerna i helgen, jag bet i hop och gjorde det, med vetskapen om att det skulle bli jobbigt, men att jag skulle uppskatta det när det var gjort. Så i morgon skall jag bara bita i hop och åter igen göra mig stolt.

Fick lite extra tid att tänka när jag fick sitta och vänta på spårvagnen på Kaptensgatan i över 30 minuter, försökte att inte bli irriterad, men efter en stund blev det faktiskt tråkigt att tänka, och det började bubbla under ytan - som tur är kom spårvagnen.

Så tålamod och beslutsamhet är vad jag har kommit fram till i dag under mina funderingar i dag - så någon nytta gjorde jag faktiskt i dag!

Min lägenhet

Stolt

Jag trodde faktiskt att det skulle gå fort att komma i ordning, upp med sakerna ur lådorna och vidare med livet. Men här sitter jag en vecka senare, antalet kartonger har minskat, jag bor upp över tolv kartonger och två soppåsar till vinden, i denna värmen, var helt slut när jag var färdig, hade två kartonger kvar inne i lägenheten men jag lät dem vara, skall ha lite mer saker upp till vinden och beslöt att ta det en annan dag.

Tycker väldigt mycket om mitt nya bostadsområde, det är en underlig känsla att bo här ”nere” det är så plant, det är så lättsamt. Var ute på en liten promenad och luktade på alla rosor, lavender och jasminbuskar längst vägen. Det är som att bo i ett mindre samhälle, lättsamt och naturligt att heja på de man möter ute på sin promenad. Pratade med en man på Kennedygatan, de har det så fint i deras trädgård runt om huset, de boende sköter om den, han hade precis klippt gräset, han sa att det var en förmån att få ha det så här, och det håller jag med om.

Jag skall fråga om odlingslotten här utanför, om det är någon som använder den eller om jag kan få nyttja den, det är många som odlar jordgubbar, smultron, rabarber etc runt om på vår gård. Kan odla lite blommor, kanske lite grönsaker, vi får se, jag kanske är lite sent ute nu, men kanske nästa sommar.

Nu när mitt namnet står i trappuppgång och på dörren, känns det mer som mitt hem, men lite mer arbete krävs innan det känns helt ok, jag menar 100 %, nu är jag på 85 %.

För varmt för att flytta kartonger

Jag har bott här i över en vecka och jag vet inte om det är oredan eller värmen, men jag har haft svårt att hitta ro för att skriva, försöker så gott jag kan, och så snabbt jag kan att komma i ordning, få upp kartongerna, sedan kan jag gallra under tiden. Men kartongerna, fulla som tomma måste bort.

Jag skall få mitt vardagsrum omtapetserat i höst, det känns bra, har några tapetrullar kvar och skall se om jag inte kan få hjälpa att sätta upp dem som en fond vägg i köket, så bättras det på. Jag skall få köket ordentligt skurat på måndag vilket jag är tacksam över, föredrar ett köksgolv som man inte behöver lösnings vätska för, för att få upp sulorna från golvet. Har mina sandaler på mig inomhus, så äckligt finner jag köksgolvet.

Annars är alla revir, nästan, in pinkade, mitt namn står nu på dörren och nere vid porten, jag har träffat ”min” nya bovärd och skall få hjälp med ett par saker som behövdes åtgärdas på en gång, en del saker så jag skall kunna hänga upp lampor i taken, gardin stänger, revär tror jag han kallade dem.

Men värmen har gjort att jag inte kommit undan med det jag önskat, varit för varmt och svettigt, men i morgon skall jag ge mig på ett försök att få upp fler kartonger. Skall sortera kläder igen, skor, det är en massa skor här som jag inte visste att jag hade, skall lägga upp vinter skor, jackor och tröjor.

Nu när jag har ett sådant stort vindförråd.

Men varmt är det!

Det börjar kännas mer som hemma, men sakta, sakta går det.