Fasiken

Alltså nu får det vara nog, nu är jag så jäkla trött på mig själv och less på att vara uttråkad så nu får jag banne med hitta på någon aktivitet..bara inte nu, det regnar ju eller kanske?

"Never allow someone to be your priority while allowing yourself to be their option."

Alla andra har varit prioriterade för mig, för mig vill säga, det kanske inte tycks så för andra, men jag vet att jag är upptagen av andras mening om mig att jag tycks tappat bort att åsikten jag har om mig själv är den viktiga.

Jag önskar så vara någons förstahands val, att jag inte sett det mest uppenbara - att vara min egna "priority", mitt förstahands val är jag.

Något håller på att förändras inom mig, jag försöker mitt bästa att hålla mig kvar i invanda vanor men det är inte längre tillfredsställande. Jag ställer till det för jag är van med kaos, jag försöker somna men ingen sömn vill komma, jag försöker äta men inget smakar, jag försöker dricka min cola men den smakar inte som förr.

Ett nytt beteende, en ny vana men vad, vilken eller hur vet jag inte, vet inte hur den skall växa fram, vet inte vad jag skall ta mig till.

Jag är inte tillfreds med livet som det ser ut idag.

Det skaver och kliar som en ylletröja som krymt i ovarsam tvätt. Den är obehaglig och förvarm, men sitter som limmad på kroppen min, jag försöker få den av mig, försköker bli av med den. Men kanske är det vad som krävs av mig för att ta mig till nästa nivå, och eftersom jag själv varit så ovillig att våga hjälper fru ödet till med en välbehövlig spark i baken.

Så länge jag inte känner mig allt för bekväm kommer jag att göra små steg fram, i sökandet efter en ny metod, en ny väg, en väg till en sax och av med ylletröjan. Gamla vanor kan vara envetna vill jag lova - nu börjar jag få nog!

Men det känns faktiskt skrämmande, är rädd, känner misslyckade, olyckliga Marie så väl, vet inte riktigt hur jag hanterar min underbara varma Marie.

Men nu är det dags - och för lite lugn skall jag pussa Azaleas varma pälsmage oavsett hur mycket hon än protesterar!

Papperskorgar och andra tankar

Papperskorgar, det var vad som uppehöll mina tankar på vägen till jobbet i morse. Det började med att jag såg en husse ta upp bajs efter sin hund vid Sandarnas hållplats. Det förde tanken till papperskorgar och de personer som söker efter PET-flaskor i dessa papperskorgar.

Göteborgs stad har tagit fram en ny papperskorg där man kan sätta sin PET-flaska i en hållare på sidan om korgen, det tycker jag är genialiskt. Men har inte sett en enda PET-flaska i en sådan hållare - jag skall banne mig lägga dit en PET-flaska.

För, det måste vara trevligare för de som letar flaskor i papperskorgarna bland hundbajspåsar och bananskal och Gud vet vad som finns i papperskorgarna. Det är bra att de personerna finns, de som letar igenom papperskorgarna, de ser till att PET-flaskorna kommer till återvinningen, och samtidigt gör jag en liten, liten samhällstjänst genom att förse samlarna med en liten liten slant från PET-flaskan.

Undra vad annat de hittar där i papperskorgarna, undra vad vi slänger?! Vi slänger mycket och ibland måste saker följa med av ovaksamhet. Vantar, någon liten inköpt sak som hamnar längst ner i påsen som man kastar. Små, små skatter.

Skatter för mig i alla fall. Allt jag får som jag inte väntat mig, det är skatter för mig. Som mammas paket med härliga kökshandukar, en skatt för mig som endast ägen en själv. En liten vacker Itala skål som jag fått via en korsordstidning. Nya varma och vädervisa vantar, många små, små saker, små skatter som jag verkligen uppskattar.

Men jag vill inte, i alla fall inte just nu, leta i papperskorgarna. Jag lämnar det till de vana grå vargar som har tagit sig an denna syssla. Jag ser till att lämna en PET-flaska i papperskorgen då och då, min lilla, lilla gåva, men en gåva i alla fall!

Jag undrar hur mycket pengar de får ihop under en vecka? Jag undrar om de kan tillåta sig en liten vardagslyx med dessa pengar? Hur lever de? Har de ett hem, en dörr att stänga? Så långt vill jag inte tänka, för då börjar det knipa i hjärtat. Det har varit så kallt, det har varit så blåsigt och isigt.

Försöker sluta oroa mig för hundar, katter och papperskorgsletare, för det tynger mig och gör det jobbigt att andas. Jag skall fokusera på mig själv och min förmåga att utvecklas och utforska livet om mig. För det kommer att bli bra, även jag är en papperskorgsletare, fast i den papperskorg jag rotar i är min själ. Nu skall den rensas!

Kusiner kusinbarn och morbror och moster

Söndags kalas

Har haft en trevlig söndag tillsammans med familjen Hamberg. Det var kalas för Adara, min kusin Lisas dotter, hon firade sin sex års dag. Hon hade gjort sig så fin, Kari var också där med sina döttrar Sofia och Elsa. Fick skjuts med farbror Tommy.

Det var fullt med liv och glädje, som det är när barn är med, fick även träffa min kusin Annas minsta dotter Elsa, hon sov gott genom hela kalaset. Umgås allt för sällan med denna delen av familjen, lite lustigt när de bor så nära och när jag trivs så gott i deras sällskap.

Fick följa med hem på middag hos Tommy och Eva, tillsammans med Tomas, Anna, Elin och Elsa.

Här hemma har mina katt töser vågat sig in i vardagsrummet igen efter lördagens snöras från taken, försökte locka ut dem igår kväll men utan framgång. Tittade själv en extra gång innan jag gick in nu i kväll, fast det har blivit närmre minus grader

Så en mycket trevlig söndag.

Bevis på min flit

Jag känner mig faktiskt ganska tom i skallen idag. Här mest knallat omkring avstängd och det är helt ok med mig, jag måste få göra det ibland, när behovet finns. Drömde mig bort några timmar via filmen ”Phantom of The Opera” underbar musik och jag blir alldeles uppfylld av hela skapelsen. Satt och tänkte att denna film skulle ha kunnat bli ännu ännu underbarare om Baz Lhurman fått lusten att skapa - tänker mest på färgerna. Baz och jag är färgernas folk.

Temat för hela julledigheten för min del har handlat om att hitta tillbaka till magin, det det omöjligt möjliga. Som Alice pappa säger i filmen ”Alice i Underlandet” - ”försöka att komma upp med sex stycken omöjligt möjliga saker innan frukost” detta skulle även jag råda mina barn. Att inse att vi sätter våra egna begränsningar. Jag har satt mina. Nu skall de rivas, sten för sten.

Solen sken i dag och det var några plus grader, töserna satt på fönsterbrädet och njöt av solskenet. Så brakade det loss som bara den, snön som legat på vårt tak rasade ner och skrämde ett av liven hur deras nio respektive. Det hände någon gång runt 14.00, sedan dess har ingen av dem varit in i vardagsrummet. Nåja, Azalea har varit in en tveksam runda, men Olivia ligger kvar under sängen.

Kan förstå att det var en skrämmande upplevelse eftersom det lät som taket rasade in.

Själv har jag gjort en sida till i kalendern jag bestämt min för att göra själv istället för att köpa, nu undrar jag om det inte varit lika bra att köpa en, men gjort är gjort, det blir en unik kalender, som skall lysa, skina och sprida glädje under det kommande året.

Har börjat tröttna på att brodera änglarna, vill börja med mina ugglor, men har åtagit mig att göra tre till, de tar inte så lång tid att göra, det har bara börjat bli lite enformigt. Håller på så gott jag kan att sparka igång min skapande lust igen, har varit så svartvit en längre tid och det tycker jag inte om.

Annars inte mycket som hänt - men även det är bra.