Tuff träning och rätt deprimerande om jag får säga det själv

Har suttit och tittat över de mål jag skall ha för denna utmaning, avfall, lite ironiskt och själv ömkande berättade jag för Lisa att det blir ganska lätt för mig, efter som jag inga pengar har, kan jag inget nytt köpa, inget nytt, inga inköp mindre avfall. Lisa tycker att jag borde lärt mig nu, detta är tredje månaden som det är illa.

Nu har vi bestämt att hon skall bli min coach, hon föreslog att hon skulle portionera ut pengar åt mig veckovis, vi har samma bank, samtidigt så MÅSTE jag lära mig, jag är vuxen, ekonomin är mitt ansvar, mitt ansvar att se till att jag klarar mig månaden genom.

Jag utsatte mig för en sådan stor skam i fredags, frågade min chef om jag kunde får låna 250 kr tills löningen, men hon sa, men all rätt, att "vi" inte kunde använda medlemmarnas pengar på det viset. Fy fan vad nedrigt det kändes, och jag kan faktiskt inte hålla på att låna pengar för jag kan inte betala tillbaka det, då står jag bara på samma ställe igen och så kan jag inte fortsätta.

Men det känns tungt att inte ha ett öre, när mjölken börjar tryta, huvudet gör ont och inga tabletter har jag, har mat, men saknar små saker, som frukost mat, mjölk, yoghurt, ja du vet. Så fy farao Marie nu får det fane me vara nog.

Så denna utmaning kommer rätt i tid, på mer sätt än att jag saknar pengar. För det handlar om att uppskatta värdet av det man har. Att jag har varma skor, bra kvalitetskor att sätta på fötterna, mössor att sätta på huvudet, glasögon för mina ögon och en dator att skriva på. Att inte handla, att inte gå i affärer, bästa sättet för mig är, har jag upptäckt att helt enkelt inte gå ut på lunchen.

Samt det underlättar om jag inte har en massa saker att bära när jag nu skall öka på prommenaderna.

Nu längtar jag efter så enkla saker som ärtor, majs, tomater, lök, haloumi ost, grönsaker, mums, ägg enkla saker, bättre saker än onödigheter.

Har skrivit ner mina mål och skickat det till projektledare Maria, har i dag vägt mina hushållssopor och matavfall, inte ens ett kilo. Har blivit duktigare på att ta hand om matavfall i de påsarna jag har för det. Det blir inte lika mycket matrester eftersom jag verkligen försöker använda allt jag har.

Projektet Leva Livet har inspirerat mig till mycket - just nu lider jag bara av lite sorge blues över att jag är så infernarlisgt dumt.

Har även erfarit min första lördag av att vara totalt uttråkad - ny erfarenhet.

Kretsloppsparken och Quinoasallad

I går kväll åkte jag med "Leva Livet" gänget till Kretsloppsparken. Vi fick en guidad tur genom anläggningen och för mig var det tur att jag inte har några pengar, det fanns så mycket vackert där ute. Gamla fönster, dörrar och möbler och mycket, mycket mer.

Vi fick middag, Quinoasallad med Haloumi och Quornfiléer, ungsrostade rotfrukter och andra grönskaker, fetaost och olika dressingar, allt ekologiskt. Till kaffet fick vi de största "Brownies" som jag sätt, med hemma gjord hallonsås, jag åt hallansås, skulle kunnat slickat tallriken men tyckte inte att det var passande just i den stunden och miljön. Det var mycket gott och salladen skall jag göra hemma, perfekt mat för mig.

Efter maten spelade vi ett spel, vi var indelade i fyra lag, var lag skulle komma överens om vad man önskar i livet, för att ha det bra. Vi fick välja bland olika markerade klossar. Under var kloss, som hade en symbol av det vi önskade ha i livet, fanns ett nummer, vi skulle då ta lika många neutrala klossar som nummret representerade. Vi hade till exempel valt en kloss med en bild på en köttbit, den hade nummer fyra under sig, så fyra neutrala klossar. Siffran representerade utsläpp, avfall.

Vi fick små torn i våran kub, sedan skulle vi försöka minska vårt utsläpp/avfall genom tre olika alternativa sätt att skaffa sig varorna, köpa miljömärkt, köpa Second Hand eller dela med andra. I vårt lag, Pernilla, Andreas, Ebba och jag kunde vi välja andra sätt förutom när det gällde löparskor och kommunikation. Det blev ett tydligt sätt över hur olika val har olika påverkan på vår värld.

Jag är prylgalen, men på grund av min ekonomiska situation har jag fått begränsningar. Det är nyttigt för mig, men det tar tid, för nu sitter jag här med endast 50 kr kvar tills lön, och det känns kämpigt.

Därför är våran nya utmaning som gäller avfall, passande för mig, för genoma att konsumera mindre, har jag även minskat på mina utsläpp och avfall. För kommande månad är åter en kurs i hushållning och jag har förhoppningar att göra bättre i från mig - det MÅSTE jag, jag vill bli stolt över mitt lärande.

Vi fick se en liten film om överkonsumtion, den var passande för mig, sådan har jag varit, och levt över mina tillgångar en längre tid. Jag har inte haft en tanke på vilken effekt det har på miljön. Slit och släng levernet lockar mig inte längre, jag vill leva med öppna ögon och kloka val. Att det finns medmänniskor som byter bohag efter modet, känns så "slarvigt" gicohförsig innebär det att andra kan få köpa fina bohag till en billigare peng.

Samtidigt är det en fördel för personer i min situation som har en begränsad ekonomi, då kan vi köpa fin Secon Hand. Tradera fyller en bra funktion i ledet att "återvinna" där kan man hitta många fina saker, och i stället för att köpa nytt, köper saker som ser nya ut Second Hand genom Tradera. Jag tycker att det känns bra, det känns bra ända in i själen.

Nu skall jag i alla fall, inspirerad av i går kväll, göra en Quinoasallad med Halouimi ost, Quinoa har jag hemma.

Det som var fantastikst i går var även att vi alla fick ett presentkort på 700 kr att använda på Stadsmissionen, 700 kr en hel förmögenhet. Jag blev väldigt rörd!

Man lär så länge man lever!

Oh, jag åt för fort, kanske åt jag lite för mycket, men mest tror jag att jag åt för fort och nu mår jag illa, illa, och den där dumpnings tröttheten kommer över mig som en betongfilt. Oh, varför gjorde jag så här? Varför så bråttom, det var gott, ville ha mer, men ho, jag borde stannat ett par skedar innan. Nu får detta passera och större eftertanke vid nästa matintag i morgon. Oh vad det spänner och det känns äckligt, bläää!

Det kommer sig i bland, att jag glömmer bort vikten av att äta långsamt och inte äta mer än jag bör, mäta, mäta och inte ta mer även fast jag tror att jag kan.

Jag glömmer bort det jag lärt mig, så då är det bara att påminna mig själv igen och börja på en ny kula.

Har haft en bra erfarenhet av Telenor i dag, mycket hjälpsamma och förhoppningsvis går returen av PC:n som jag inte beställt, jag har gjort det de önskade av mig så vi får hålla tummarna.

Bra jobbat!

Hade fått hem brev om två försenade böcker till biblioteket, jag skämdes så för jag brukar vara så noga med att lämna tillbaka i tid, det bli 120 kr i försenad avgift att betala, det känns som onödiga pengar, men nu kommer jag inte upprepa detta, kommer att vara noggrann att spara det där kvittot som jag får när jag lånar böcker.

När jag kom ut från biblioteket ställde jag min telefon och började min promenad hemåt. Det var mörkt ute, klockan var lite efter 17.00 och kylan bet lite i kinder och näsan. Tycker att det är mysigt att vara ute och gå när det är mörkt ute, för då kan man titta in genom upplysta fönster. Jag blir alltid inspirerad av andra människors inredning och då väcks den där känslan av att jag själv önskar ha de så stil rent, så väl organiserat.

Jag känner att jag har så mycket saker, men jag vill gärna ha det hemtrevligt, mysigt, ombonat utan för klottrigt, hemma hos mig ligger ett par olika projekt i olika stadier, tavlor, broderi och tyger. Jag behöver ha det framme för jag behöver titta på det, genom att jag tittar på det så väcks inspirationen.

Jag älskar att bo här där jag bor, när jag promenerade hem förundrades jag igen över att jag bor här. Mina älskade Landshövdingehus, Funkishusen - som jag själv bor i, människorna, mina grannar och affärs innehavarna, alla gör det att det är trivsamt att bo här. Jag utmanade mig själv lite i kväll, jag gick även där det var mörkt, brukar vara en sådan mes när det gäller det - men nu tänkte jag så skall jag inte låta rädslan att vinna. Två vägar jag tog var mörka och lite lummiga, men jag kommer igenom det och jag kom hem.

Som bonus, som extra stolthet till mig själv, tog jag trappen upp till min lägenhet, när jag steg in i hallen spred sig leendet på mitt ansikte - Gudarnas vad stolt jag är att jag promenerade hem.

När jag tog upp telefonen såg jag att jag gått knappt 2 km, 1,68 km för att vara exakt. Lite besviken var jag allt, ville gärna att det skulle vara lite längre - men nästa gång, det kan bara bli längre. Utmanar mig själv.

Nu är böckerna återlämnade, jag fick en välbehövd promenad och jag har skickat åter packet som jag inte beställt och informationen till Försäkringskassan inskickat - en bra dag!

Tycker dock vansinnigt illa om den jackan jag har - passar mig inte alls.

Jag borde...men äh!

Har spenderat helgen med att rensa bland alla papper som jag har, för allt behöver jag inte spara på. Men så blir det som det brukar, något verkar intressant och jag fastnar, för att fastna vid något annat och så vidare. Så jag tog mig i kragen och bestämde att det skall kastas, speciellt när vissa papper har legat orörda i år. Så det har snart blivit en hel svart soppåse.

Fick även lite inspiration så jag har förberett två olika dukar för eventuella tavlor, det får står ett tag och ”gotta” till sig, låta inspirationen komma när den kommer. Det som är roligt är när jag kan prova olika material, jag kan få så fina färgnyanser med hjälp av förberedelser av dukarna, de får på så vis bestämma vad det blir.

När jag började plocka och rensa bland mina papper hittade jag torkade löv som jag varit och letat efter i affärerna. Dels vita som jag ville ha, men även en del i vinrött. Skelettbland heter de, inte hela löv utan som - ett skelett. De ger en härlig struktur som jag ville ha, de står nu och torkar.

Har gått här i min lilla kokong och haft det bra, inte fått någon sovmorgon eftersom jag vaknat tidigt av mig själv, typiskt när man kom sova som sagt. Just nu råder det ett lugn, töserna ligger och sover, jag har ätit middag och broderiet är undan plockat för i kväll, fick tvinga mig att lägga undan det eftersom det är beroende framkallande, bara ett stygn till, bara ett stygn till!

Första veckan av november av kalrad, ingen dammsugning denna helg heller även fast solen gjorde sitt bästa att framkalla den handlingen av mig, men jag klarade mig en liten stund till innan jag drunknar i dammtussar!

Hm

Det är skönt att en långhelg kom när jag den inte anat, blev förvånad och glatt överraskad. Tänkte hur skönt det skulle bli med en sovmorgon extra, så vad händer inte som sig brukar när man kan sova hur länge man önskar? Ja, jag vaknade vid 08.00 på morgonen, varför? Varför är det så när möjligheten finns där, att ta igen sig, vila, ligga och dra sig i sin underbara säng.

Så jag har ätit frukosten i sängen, lärt mig lite om kärnkraftverk och läst ut den underbara bok jag försökt förlänga så långt som möjligt.

Men, jag undrar om en förkylning inte är på väg för jag känner mig konstig. Varm kall, varm kall, näsan rinner och huden sticker och kliar, tror inte jag orkar vara uppe mycket länge till heller. Som pricken över i:et vill inte min magkatarr riktigt ge med sig.

Annars mår jag bra och är glad över att det är långhelg!

Yviig

Jag känner mig vilsen, jag har ingen aning om vart jag befinner mig, jag vet inte vad jag vill eller vilken plats som jag har. Det känns som om jag håller på att drunkna. Jag känner mig yvig, som om alla mina delar är överallt fast ingenstans. Jag försöker dra in mig, men styrkan finns inte där, jag drar och drar i alla delar där ute - men tillsist ger jag mig och släpper taget och låter det pågå tills det tar slut av sig självt, så får jag börja om igen, från där jag hamnar.

Det gör mig bara så jävla arg. För inom mig finns en klokhet, en alert, rolig och livsbejakande individ. Denna individ har sådana positiva sidor och en styrka att jag önskar att jag kunde ta fram henne oftare, att jag låter henne få stå där framme. Men just nu är jag så hemma i det negativa att jag inte har kraften som behövs för att ta mig in igen. Men jag skall göra som jag lärde mig i Australien.

I Australien lärde jag mig att om den starka underströmmen får tag i dig skall man inte simma mot strömmen utan låta strömmen ta en dit den skall och sedan simma runt den. Eller rättare sagt, följa med understömmen tills den är framme och vänta på badvakterna.

Så jag släpper lite ynkligt taget och hoppas att det kommer att gå bra!